Det rostiga svärdet
Min blick iakttog alla er: Trötta och viljelösa men Gudsfruktiga andar. En borg hade ni skapat , fylld av löften om en bättre morgondag. Om ett evigt liv där ni belönades med paradisiska frukter och vackra kvinnor alla ämnade åt endast er. Här mådde ni bäst, i trygghetens vagga. Det rostiga Svärdet hade ni för länge sedan gömt. Ni sökte ej längre fienden, ty han hade lämnat er därhän. Ni höll händerna för öronen, och ögonen hade ni ej längre riktat längre än näsan. Kan ni inte längre höra hur ondskan skördar nya offer? Modet inom var länge sedan förlamat. Och inom er ansåg ni er vara nöjda med att ensamma tillbe er Gud. Vet ni inte att det ej finns någon mer ärofylld död än den i strid? I synnerhet om den striden innebar att dö för Guds sak. Sprid budskapet om Guds ord.
