Kan Irak räddas?
Kan Irak räddas?
Det är inte enkelt för den Oinsatte Europén att förstå den abstrakta problematiken med mellanöstern, den naiva föreställningen att det utan större svårigheter går att bryta gamla värderingar och ersätta med nya. Att det problemfritt går att lyfta ett traditionellt autokratiskt mellanöstern med lång erfarenhet av diktatorer ur sin misär. Det är väldigt enkelt för oss som skolats i västvärlden med demokrati som vår självklara ledstjärna att hävda att detta är ett passande koncept för alla världens hörn, utan att ta hänsyn till att ett politisk styre i längden även formar individen och deras avkomma. Det som är självklart för oss förefaller för många i mellanöstern som verklighetsfrämmande, naivt och att det destabiliserar regionen som är vana vid starka och enväldiga ledare som med hårda tag kom i bukt med problem. Fruktan för döden är i många av mellanösterns länder det som bidrar till att lag och ordning över huvud existerar. För att demokrati någonsin skall få ett varaktigt fotfäste i mellanöstern krävs det att flera generationer åtnjuter den. Så att dess erfarna värde aldrig kan ersättas med något annat styrelseskick. – Lika självklart som det är för den demokratiskt uppväxte individen att det råder reell frihet är det inte lika självklart för många av de som i generationer berövats samma frihet.
KRG (Kurdish regional government) har som mål att införandet av demokratiska principer i Irak kommer att inspirera grannländernas frihetstörstande medborgare att ställa krav på sina egna regim. Därför är ett stabilt Irak i deras allra högsta intresse. Men Irak är inte homogent, det är en multikulturell krutdurk med flertalet etniciteter och religioner representerade och som under Baathregimens kuvades, och tvingades att leva med varandra. Visserligen existerade det konflikter mellan Kurder och Araber, mellan shia och sunni-muslimer. Men de grövsta mänskliga brotten skedde de facto av regimen själv. Kurdiska och shia- muslimska massgravar upptäcks än idag. Efter att ha befunnit mig i Irak, närmare bestämt den kurdiska delen av Irak. Så väcktes min förhoppning att det faktiskt går att så ett frihetens frö i det hårt sargade landet. Jag hade under en lång tid inte besökt den delen. Jag fick under KRGs minister Taha Barwary som även han är en kurdsvensk arbeta med det som ligger mig närmast om hjärtat, nämligen ungdomsfrågor. Jag fick ett helt nytt perspektiv på mitt eget land, och även bättre kännedom om vem jag egentligen var efter så lång tid i diaspora. Och jag tror även att det är med starka personligheter som Hr Barwary som banar vägen för en ljusare kurdisk framtid. Och jag är söker på att hans långa vistelse i Sverige med en stark demokratisk tradition inspirerat honom och säker även påverkar honom i sitt dagliga arbete.
Jag blev fascinerad över att en region trots sina fiendegrannar som ständigt motarbetar dem, politisk, ekonomiskt ändå förmår skapa ett välfungerande system som manar sina medborgare till framtidsoptimism. Även om jag är kritisk till mycket det jag med svenska mått anser vara fel, måste jag ändå ha i åtanke att det är en demokratiprocess som fodrar mycket tålamod och hårt arbete. Ett bra samhälle får man inte till skänks, det skapar man. Det var således med en beundran som jag mötte och samtalade med alla de kurdsvenskar som valt bort det enkla och behagliga livet i Sverige till förmån för den kurdiska delen av Irak som fortsätter att ta stormsteg mot demokrati, där man respekterar mänskliga rättigheter, där etniciteter lever i frid, där religionsutövare fritt får bekänna sig till vilken religion de behagar. Vi som flytt krig och misär och som fått en fristad i Sverige, vet värdet av frihet. Det är således med en djup ödmjukhet som vi kurder i diaspora skänker våra tankar till alla de som bidrar till regionens välbefinnande. Vi har fått erfara krigets sidor, inte minst vetskapen om att det inte existerar proteser till sargade själar. Islamistiska terrorister gör allt i sin makt att förena den tidigare skonade kurdiska delen i sitt våldinferno, de vill genom barbariska metoder, t ex bilbomber som kräver oskyldiga liv- väcka kurdernas vrede. – Om detta mot förmodan skulle lyckas riskerar hela mellanöstern dras in i våldsdåd som flitigt avlöser varandra.
Det demokratiska experimentet i norra Irak som var tänkt som ett exempel på att demokratiska principer även kan råda i mellanöstern, kommer blott stanna vid en dröm. Och historiskt betraktas som ett av otaliga frihetsförsök i denna region, som återigen föll under ondskans aldrig sinande törst. Det är därför i en skyldighet att demokratiska länder ger sitt stöd och uppmuntrar denna demokratiska blomma att fortsätta växa, och förhoppningsvis även skänka resten av Irak en drivkraft.
Leave a Reply