Lejonets visa

Det slår mig alltid med oförståelse när jag möter dem. – Samma visa upprepar sig för mina öron, som att lyssna på den repigaste vinylskivan och inte kunna slänga den rakt i väggen. Jag talar om människan med ett inneboende självförakt. Detta dygders ständiga fiende råder ingen medicin bot på. Dessa falskspelare vars största skräck är att se lång ned i sig själva. – För vad skulle de finna om inte en förskräcklig syn som för de modigaste lejonen är ett brott mot deras personliga sedlighet. I alla sällskap är de föraktade, deras ord förleder det sunda förnuftet bort från blickens sanning. Även ett förtappat väsen skyr deras existens.

Allt gott, duktigt och stort som de gör, är inte god nog. För de gör de i egenskap av behållare till en förtärd själ. – Förtärd och förvekligat hjärta bär de med sig, ständigt ovissa om att de med åren sakta men säkert tynat bort. De må ha rävens list, men lejonets mod anstår dem inte. Och för alla furstar som någonsin regerat och framgångsrikt fortsatt dominera har de alla varit lejon i sin natur. Vad är det för värde på ett budskap som inte höjer oss över alla andra budskap mina kära läsare? Habegär är enbart en produkt skapat av den själsligt svage på dess inneboende törst: Det som inte kan släckas med pengar, köpt kärlek, köpta vänner och köpt anseende. Ett lejon skapar sin makt genom sin storhet, och förblir högrest, och i sin magnifika dignitet tillåter att andra reser sig och förverkligar sig själva. Ett lejon skräms inte för andras styrka, han räds enbart fruktan hos de svagare och i synnerhet deras – i den starkes ögon- nedvärderande väg till bekräftelse. Lejonet vet att dessa svagheter må påverka en individ idag. Men för att detta skall ha en bestående påverkan, vet han att du måste påverka dennes själ. Och det är enbart ett lejon värdigt.

~ by solevani on May 3, 2007.