Tankar kring Gud

Filosofin har under en lång tidsrymd försökt att lokalisera en kraft större än den påtagliga världsbilden som existerar. Våra sinnen är inte utvecklade nog att klargöra och skapa oss en bild av hur detta allsmäktiga kraft uppenbarar sig, vi är helt enkelt begränsade.
Men finns ändå inte bevisföringen klart och tydligt i våra liv? – Är inte moder jord det yttersta beviset för en större kraft?. Om vi nu tar och analyserar människokroppen med alla sina organ, celler, DNA uppsättning osv. Kan vi då inte säga att vi är unikt skapade? Människohjärnan är så pass komplicerad och fantastiskt att det idag t ex inte existerar någon dator som kan göra de exakta beräkningar som hjärnans kapacitet förmår? När människan drömmer använder hon mer utav sin hjärnas kapacitet, mätningar visar att drömmar ibland leder till “omänskliga” världs förhållanden en annan dimension av medvetande, därav de ibland så livliga och oförglömliga drömmarna. Big bang teorierna i all ära, men jag har lite svårt att tro att all denna världs perfektion, med sin fantastiska förhållande för att skapa ytterst komplicerade organismer, som alla är en del av en stor helhet kallat universum, startades av en slump.

“Den som ser Denna världs härlighet, noggrannhet, och perfektion men ändå förnekar en Gud är en dåre”/ Einstein

Jag vill för nödvändigheten skull göra en liten jämförelse av två individer: Den ena är filosofen Friedrich Nietzsche och den andra Salahadin Ayoubi-. Den förstnämnde var av tysk påbrå, en filosof, som var en briljant, bildad, oerhört djupsinnad människa. Hans tankar om “Herremoral” och slavmoral, “vilja till makt” , “Zarathustras eviga återkomst”, hans bidrag till akademin, hans inverkan på storartade tänkare som Strindberg och Freud. Hans tankar om att förstå språk som ett verktyg till att införskaffa sig makt. Nietzsche sågs som en vän till alla och till ingen, alla gjorde de anspråk på honom, vänstern så väl som fascist högern, själv gick han sin egen väg. Till att bryta ned värderingar och skapa sina egna, för individen som hon är egentligen, utan att Gud eller kristendomen (som han föraktade, förutom Jesus han själv. Som han såg var en bra förebild) förfular henne och ger henne en synd.

Nietzsche menade ungefär:

Vi är vana att ifrågasätta utsagor med: är detta sant eller falskt? Flyttat till moralens område: är detta gott eller ont, dvs. finns det något absolut värde i denna handling? Nietzsche menar att sådana frågor beror på ett missförstånd. Istället bör vi fråga oss: gynnar detta livet? Snarare än någonting givet av Gud, någonting som har med en sannare verklighet att göra, är moralen en konstruktion för att bevara människosläktet. Nietzsche var en innerlig ateist, han misstrodde altruism hos människan, en sådan utveckling som han förespråkar skulle urholka mänskligheten på all dess inneboende värden. Han talade i det avseendet inte till goda människor, enligt mig existerar det en annan dimension på individen där han i samförstånd med sina medmänniskor ser något större än viljan till makt, utan kanske viljan till en mening. Och tilltro till en större makt, detta härleder till en tanke om att något annat är större och magnifikare än den skönaste tanken, synen, musiken, kunskapen, och den leder oss till ödmjukhet gentemot våra medmänniskor. För i principen om någons storhet större än vår egen, breder det utrymme för oliktänkande, mångfald, empati; Skapad utan drifternas inverkan. Allt detta för att skapa ett civilt styre baserade på högre mål. Nietzsche var t ex känd för att ha en massa frigjorda kvinnor i sitt sällskap, med detta innebar även prostituerade. Han friade två gånger och fick nobben båda gångerna. Han fick aldrig möjlighet till att känna faderskapskänslor, till det liv han så innerligt vördade och ville ge en ny benämning på, en produkt av övermänniskans ideal. – Enligt min mening, och ursäkta mig för min sentimentalitet, ” Man har inte blivit medveten om äkta kärlek , om man inte har skapat liv”

Levde Nietzsche enligt sin lära? Och vad blev resultatet? Jag vet att det för några intellektuella inte ses som en god sed, att rikta ordet mot mannen argument ad hominem. Och jag vill försäkra mina läsare att detta är en myt, man skall alltid se till personens handlande, i det mån det krävs för att tyda sanningshalten och inte minst logiken bakom orden. [utan att rikta lögn kring denne] Och inte enbart hans tankar som förövrigt var öppen för en tolkning, men likväl var hans personliga natur stängd för en diskussion. Hur slutade sagan Nietzsche? – En mycket ensam man, utlämnad och blottad inför sin egna nakna sanning, inte såg man mycket av en övermänniska där inte. Vilka dygder skulle i det fallet vara värda att upphöja som sanningar att ta med sig i graven? Om oss religiösa skrev han, “För att ha något att stötta sig emot slår de svagare sig samman och skapar gemenskapsmyten om Gud som garant för att det trots allt finns en evig mening bakom den skenbara meningslösheten. Nja, inte riktigt sötnos, vi Gudsfruktiga letar likt ers eminens efter sanningar, insikter som berikar anden. Vi har funnit den inspirationskällan, och vi är onekligen tacksamma. Men det hindrar den fria anden inte från att likt en fågen flyga in i ditt näste, och ta del av din värld, och visst njöt vi många gånger, men oftast förstod vi varför den var så vackert prydd med ornament, – budskapet var i sig briljant för individens framgång som en makt i full förd att införskaffa sig nytt och starkare makt (makt kan vara komplext ,och gäller inte enbart materia, eller status) men dystert för mänskligheten som helhet, för att den leder mänskligheten i en farlig och grund väg, i sig själv, för sig själ, och till sig själv Och där kan man drunkna, – narcissism .

Jag fick ett mail av en individ som ansåg att jag talade varmt om “arabisk religion” (Islam) och att jag borde skämmas, jag svarade med att det inte var arabisk religion, och att om jag förnekade den med (Gud) då borde jag skämmas. Vad är alternativet? all moral har sin begynnelse i religion, det var den första inspirationskällan, och redan då existerade Gud, för att vi individer med vår fria vilja och icke-gudsförnekande begick vidrigt leverne i form av hedonism och en icke-disciplinerad vilja som krossade t ex giftermålets betydelse (religiöst påbud) där Gud är ett tredje vittne, och som bidrar till abstraktare känslomässiga band till varandra och senare till avkomman. Detta är moral som går i arv, som skapar vår närvaro som senare påverkar våra barn.

Givetvis måste detta ha satt sin prägling på gamle gubben Nietzsche känsloliv, och senare uppfattning och världsbild. Och naturligtvis även på hans tolkningar om människan. – Är människan inte kapabel av att må bra av att tygla sitt djuriskhet?, och är det inte genom disciplin och en högre spirituell förmåga som mänsklighetens når sin absoluta topp? En atlet för att nå toppresultat inom sin tävling, måste ägna sin kropp åt hårt arbete, detsamma gäller människopsyket och själslivet . För mycket och omåttligt illusorisk sökande, urholkar den mänskliga själen, precis som Gud förvarnar om . När människan lyckas slipa sina tankar så att hon lyckas underkasta sig en högre makt än hon själv, då är hon sannerligen unik, inte för att detta är en svaghet och för att det leder bort tankarna från denna värld.- Tvärtom älskar den Gudsfruktige denna värld än mer, för han vet att den är skapad av en högre makt, och att vi alla är enheter som skall respektera denna värld bättre. Gud förkunnar: “älska som om var dag är den sista” Det innebär kunskap, natur och människor.

Ett exempel kan ges, är att ateistiska Ideologier är de som skördat flest liv. Nazismen (felaktigt inspirerat av Nietzsche) har över 50 Milj liv på sitt samvete. Kommunismen I Kina, och Sovjet, Nordkorea, har alla tillsammans över 200 Milj liv skyldiga i krig och diverse missöden som lett till svält och sjukdomar. Fascismen likaså. Alla har de en gemensam nämnare, – döden. Så vart är relevansen i att förneka en Gud som påverkat/påverkar vägleder så många människor, som inte mår dåligt utav det Herr Nietzsche? – visst ansåg du oss säkert som viljelösa och nedtyngda väsen alla i behov av att frigöra sig livets bojor. Men det gör inget, så länge som vi är lyckliga av det, och undgår ditt öde som ogift, djupt olyckligt, och senare i livet svårt sinnessjuk i väntan på Zarathustra som icke skonade dig i kriget, o du mäktige, men djupt vilsne broder.

Nu ska vi behandla en motsats, en som var stark i anden, en furste som skrev in sitt namn bland stjärnorna. En man som 1000- år senare kom att förknippas med en av världens klokaste Generaler, en strateg av adlig börd, hans namn inger vördnad från de som kan sin historia. Och dessutom var han Kurdisk. – Salahadin Ayoubi. Salahadin stred i Islams namn, det var en tid då muslimerna var enade. Till hans försvar om att han inte gjorde något för kurderna, utan enbart araberna. Så kan jag konstatera det faktum att det inte behövdes något kurdiskt perspektiv, det var långt innan nationalstatens födelse, där fanns ingen olja som väckte maktbegär i området. Kurderna levde i frid och behövde inte oroa sig för något som gränser, så populationen i området var obefintlig i dagens mått mätta.

Så här skriver Wikipedia om – Saladin Ayoubi: ”Saladin har kommit att gå till historien som en man känd för sin rättvisa, måttlighet, intelligens och okränkbara trofasthet till sitt ord.”

En man som grundade Ayoubi dynastin, den största och mest inflytelserikaste muslimska dynastier, som aldrig lät de kristna helt ta över Jerusalem, trots 3 försök, dessutom med Påvens och Vatikanens stöd. Vi kurder ska prisa och lovorda denna man, kurdisk som han var, för till skillnad från stora tänkare, var han också stor i sitt handlande, det är sådana män vi ska sträva efter. En man som var en kurdisk muslim, en Gudsfruktig, ödmjuk och ärlig individ, med ett lejons hjärta och övertygelse. Han var även troende, samma övertygelse som herrar som Nietzsche ansåg vara mänskligheten till last. Men i själva verket var det essentiella i människans inre, det som gjorde honom inte bara stor i tanken, utan även i hjärtat och själen.

Skillnaden mellan ord och handling, flera hundra år innan någon utmärkt filosof vid namn Nietzsches födelse

Studier har otaliga gånger visat ett samband mellan Gud och psykiskt välbefinnande. De religiösa är mindre benägna att alkoholisera sig, skilja sig, begå äktenskapsbrott, ta droger.allt det där negativa som leder till smärta och har inverkan på ens avkomma, – icke förglömma att moral återigen går i arv!. (Det råder 53% skilsmässa i Sverige, bland invandrare är siffran över 80%) Är detta något dåligt mina kära läsare? Är det något negativt att ett barn växer upp med två stabila och kärleksgivande föräldrar? Ska vi inte rikta blickarna mot något mer hotfullt? Än mot religioner som inspirerar förnuftiga individer i ett sunt tänkande? – Ska vi inte diskutera kärnfamiljens utdöende? Eller medias inverkan på ideal och medvetande? Vad sägs om att betrakta fenomenet anorexi, bulimi, depression(1/4 av alla svenska tjejer lider/ lidit av detta, som exempel) Ska vi inte ägna en tanke om att våra barn har osmakliga TV programmet Big Brothers deltagare som förebilder, eller det fatum att barn idag talar ca 5 min med sina barn, i ren dialog. Är vi inte tillräckligt mogna som individer? att veta att anledningen till att vi klandrar religionens grundsats, som är byggd på kärlek till dina medmänniskor, och Gud som den högsta formen av ren kärlek, enbart för att rikta fokus på våra egna fel, brister och begäran. Man avskyr något, för att man antingen fruktar den, och vad fruktas då av Guds läror? – Ett budskap att lämna destruktiva handlingar mot drifternas vilja, och närma dig ren och ofarlig lära för kropp och själ. – Det innebär att du måste bryta dina tidigare vanor. Vad föranledde Big Bang,? och vad är det som är så magnifikt bakom vår existens?, är viktigare frågor att ställa.
Säkerligen måste vi sluta med att vara blinda i vårt sökande efter vetenskapen som en hållbar sanning, vetenskapen förändras och nya sanningar tillkommer medans gamla dör ut. Det är faktiskt som så att den högre vetenskapen leder oss till Gud snarare än skärmar oss, nu är ju majoriteten av oss inte doktorander eller dylikt, men har man kommit till den nivån blir man lätt religiös, det av den enkla anledningen att det inte kan vara en slump hur människokroppen fungerar, eller hur jorden med sin exakt rotation avger möjligheter till liv. jag råder eder att göra egna beräkningar och ni skall komma fram till det faktum att det måste existera en kraft större än oss själva.

~ by solevani on April 22, 2007.