Kurdisk Morgonrodnad

‘”- Så gick morgondagen och jag fann det återigen kännbart, inte ens i drömmarna var jag riktigt säker.
Här var jag under alla dessa stjärnor, och mitt öde var likt deras en mystisk gåta. I sökande efter livets mening, kom du min väg. Du bar på den doft jag sakta med tidens lidande, och vindens krafter började glömma, men saknade mer för var dag. Så vad var det som jag så innerligt begärde? – Jag kom närmare svaret för var dag, du var ju en själ från Kurdistan, du bar på välsignelse, sända från vår moder. Ur hennes bäckar släckte våra förfäder sin törst, och hennes frukter bär på våra hemligheter. – I denna känsla ville jag aldrig vara ifrån, hellre dog jag i dessa drömmars bojor¨¨.Och vem bäst kan erövra en själ, än den som delar samma sorg och lidande. De som i årtusenden med sin passion skapat nya stjärnor, som alla ler åt månens anlete.
Endast du förmår detta, du skönhet skapad av vår moder Kurdistan.

Leave a Reply